painted Marocco, mercato e case in 1869  Related Paintings of Maria Fortuny i Marsal :. | Cavalier | Figura femminile seduta | The Spanish Wedding | Marocco, mercato e case | Case arabe |
Related Artists:
Emile Jean Horace Vernet
French, 1789-1863,Painter, son of Carle Vernet. He was born in his father's lodgings at the Palais du Louvre, where his grandfather Joseph Vernet also lived; his maternal grandfather was Jean-Michel Moreau. To these antecedents and influences are ascribed the supreme ease of his public career, his almost incredible facility and his fecundity. His early training in his father's studio was supplemented by formal academic training with Francois-Andre Vincent until 1810, when he competed unsuccessfully for the Prix de Rome. He first exhibited at the Salon in 1812. In 1814 Vernet received the Legion d'honneur for the part he played in the defence of Paris, which he commemorated in the Clichy Gate: The Defence of Paris, 30 March 1814.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
William Gershom Collingwood
artist and historian, (1854-1932) was an author, artist, antiquary and was also Professor of Fine Arts at the Reading University. He was born in Liverpool. In 1872, he went to University College, Oxford, where he met John Ruskin. During the summer of 1873 Collingwood visited Ruskin at Brantwood, Coniston. Two years later Collingwood was working at Brantwood with Ruskin and his associates. Ruskin admired his draughtsmanship, and so Collingwood studied at the Slade School of Art between 1876 and 1878. He exhibited at the Royal Academy in 1880. For many years Collingwood dedicated himself to helping Ruskin, staying at Brantwood as Ruskin's assistant and travelling with him to Switzerland. In 1883 he married Edith Mary Isaac (1857C1928) and settled near to Ruskin in the Lake District. Collingwood edited a number of Ruskin's texts and published a biography of Ruskin in 1893. In 1896, Arthur Ransome met the Collingwoods and their children, Dora (later Mrs Ernest Altounyan), Barbara (later Mrs Oscar Gnosspelius), Ursula, and Robin (the later historian and philosopher). Ransome learned to sail in Collingwood's boat, Swallow, and became a firm friend of the family, even proposing marriage to both Dora and Barbara (on separate occasions). After a summer of teaching Collingwood's grandchildren to sail in Swallow II in 1928, Ransome wrote the first book in his Swallows and Amazons series. He used the names of some of Collingwood's grandchildren for his characters, the Swallows. By the 1890s Collingwood had become a skilled painter and also joined the Cumberland and Westmorland Antiquarian and Archaeological Society. He wrote a large number of papers for its Transactions; becoming editor in 1900. Collingwood was particularly interested in Norse lore and the Norsemen, and he wrote a novel, Thorstein of the Mere which was a major influence on Arthur Ransome. Collingwood was a member of the Viking Club and served as its president. His study of Norse and Anglican archaeology made him widely recognized as a leading authority. Following Ruskin's death Collingwood continued to help for a while with secretarial work at Brantwood, but in 1905 went to University College, Reading and served as professor of fine art from 1907 until 1911.